Visar inlägg med etikett Fokus. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Fokus. Visa alla inlägg

söndag 3 januari 2016

Funktionellt


Genom åren med Hugo har jag både hört och förstått att min idé om att han ska träna regelbundet har setts med olika ögon. Ofta med väldigt kritiska ögon.

Jag har fått utskällningar och fått höra vilken dålig mamma jag är som utsätter mitt barn för något så betungande som träning i olika former.

Min intention har först och främst varit att han ska bli stabil och funktionell i gång, gå i trappor, springa uppför och nerför och få uthållighet.

Det mesta av detta har han fått tillgodosett på sin Förskola, då det är en uteförskola och resursen är mån om just dessa delar.

Andra delar har jag kunnat jobba lite mer med här hemma.

Att ha en hörna i huset med lite tyngder och grejer att träna med gör att det blir oundvikligt eftersom Hugo gillar att träna och påminner mig om det, ofta.

Att lyfta en tyngd rakt upp är inte det allra lättaste. Först måste man ha ett grepp. Lär barnet att greppa och hålla kvar olika saker på kommando innan ni låter barnet lyfta tyngder som dom ju kan tappa.
Jag lät Hugo lära sig att hålla kvar grejer med ett avsågat kvastskaft. När jag upplevde att hans grepp var stabilt gick vi över på 1 kg:s vikter. Nu är vi på 2 kg. Som ni kan se på bilden gillar han att lyfta och han gör det bra. (Man kan såklart även balansera rumpan på en vikt ;) )

Hugos bålstabilitet som kommit av all träning förstärks också av att han får vara med och göra hushållsysslor. Små grejer som gör stort. Koordination tex. Att röra runt bland korvar är en sådan där enkel grej som även ger en massa andra nyttiga grejer.


Spela fotboll är också en sådan där grej som ger Koordination!


Att hålla barnet rörligt, ge det möjlighet till kondition, styrka och bålstabilitet i tidig ålder betyder allt för fortsatt utveckling, för både kropp och hjärna!

/Carola 


söndag 23 oktober 2011

Fokusering


All målbildsträning genom alla år hjälpte mig. Jag sökte  och fann - en fokuspunkt. Månen.
Fönsterna var gigantiska. Egentligen var utsikten fin, med en Skånskas mått mätt hisnande.

Fokuspunkten för att hitta kraft, sansade tankar och något att ta mentalt spjärn emot, blev månen. Hon syntes även dagtid.

Hugo sov de stunder jag hade honom hos mig. Jag hade fortfarande inte riktigt fattat att han inte fick mat.


Vad jag däremot hade fattat och det med besked, var att jag var Utlänning. Well, inget nytt jag hade ju invandrat, men _Jag_ hade inte fattat att jag faktiskt var utlänning. Tyskar tycker väl om Svenskar? eller?

Det handlade såklart inte om generella värderingar i detta nu. Det handlade såklart om sjukhusets anseende. Respekt mot överordnade och deras regler. Jag hade varit en stygg utlänning. Jag födde ett enligt dom sjukt barn. Smutsade ner deras klinik.

Oh Lord I´m so sorry hjälper inte i den stunden. I den stunden hjälper ingenting kan jag lova.

Hugo var döende. När skulle han få mat?

/Carola