Artikulerad Join Up.

ARTIKULERAD JOIN UP
(Skriven när Hugo var 7 månader)

När Hugo var 5 månader började vi integrera "Artikulerad Join up"

Om man har häst är vetskapen om Join Up tämligen känd och utbredd som hanteringsmetod.

Inom Artikulering tror jag inte den modellen är lika påtagligt vid.

Vad menas med Join up?

Uttrycket har jag hämtat från Hästträning helt enkelt. Ett sätt att hantera och manövrera hästens rörelser samt att vinna respekt som ledare för en övning, en situation, en individ och ett i många fall, liv.

Respekt inom Hästträningen handlar inte om att "Sätta sig i respekt genom att våldsamt härska"

Respekt inom hästträningen handlar om att ödmjukt sätta sig in i den andra individens olika mönster och på så vis kunna koordinera eller koordineras utifrån den gemensamma faktorn, Jag leder, eller följer.

Man skulle lätt kunna kalla det för spegelträning om man ville det.

"Att Join up" betyder, om man ska finkika på detaljer, att hänga med på någon annans rörelse för att jag litar på den individens förmåga att leda mig rätt.

Hur kan detta vara av vikt vid artikulation?

Under tiden vi övat med Hugo har jag märkt att han hakar upp sig och registrerar de mest minimala förändringarna i mina ansiktsmuskler, mina ögons riktning och min tungas synliga rörelser. Detta uppmärksammar jag då det med extrem tydlighet syns att han hakar på, minsta lilla av mina förändringar, viket betyder att han helt enkelt härmar mig.

Inget konstigt i det, alls, för det är ju så vi lär oss, vi gör som företrädesvis, våra föräldrar gör.

Inlärning genom härmning är ju inget nytt eller konstigt, det vi kan lära oss i det är att medvetandegöra processen.

"Att haka på" "Att Joina" "Join up"

Exempel:
Mitt i talövningarna där jag gör olika formationer och låter olika ljud komma ur min mun, precis när jag upplever att han är som mest uppmärksam, precis då, börjar jag härma honom istället.

Vad händer då?

Just Hugo är extremt "med" och börjar genast göra överdrivet mycket rörelser med munnen och ansiktet, ögonen far runt men har samtidigt stenkoll på mig och mina rörelser.

Han stannar upp ibland, för att i rasande fart göra en massa nya rörelser och formationer och det Är inte lätt att hålla sig för gapskratt. Voila! Vi har ett språk, vi kommunicerar och han älskar det, han leder vår komunikation.

Plötsligt släpper jag Härmningen. Gör en paus med helt neutralt ansikte. Han stannar också upp, tittar förväntansfullt på mig, provar att göra en rörelse eller fomation med munnen för att se om jag hänger på igen, och, när jag ser och känner att hans anspänning är på topp och att han inom en sekund kommer att tappa fokus och intresse på mig, precis DÅ, Börjar jag göra talövningar igen, och vips, han hänger på och härmar exceptionellt bra.

Denna typen börjar vi nu vid 7 månaders ålder att integrera vid varje talövningssesion.

Känslan.. av en funktionell Join up övning är när ytterligheterna (Deltagarna) kan liknas vid ändarna av ett gummiband och mittdelen av gummibandet är centrum mellan de två deltagarna.

Om något förändras i ena änden händer det också något i andra änden. Denna serie av rörelser ska vara så synkronicerad att det ska kännas som en endaste gemensam rörelse. Då blir rörelsen som mest funktionell och befäst.

En Trevlig Gummibandskänsla:
FILM

/Carola

Artikulerad Join Up

Hej säger Hugo, numera 7 månader ung.

Mamma hittar på en massa grejer med mig, senast i raden har hon börjat härma mig.

Knasigt va?

Läs mer Här

Sjukgymnastik och Logopedi

Hugos första möte med Sjukgymnast och Logoped tog plats igår den 9:e December 2011.

Jag var inte nervös på ett negativt sätt, men lite lätt stressad över vad jag kunde gjort fel eller bättre för att förbättra livskvaliteten för Hugo.

Både Sjukgymnasten och Logopeden gav Hugo massor av beröm så det var inte så mycket att vara nervös över. Glädjen över Hugo och allt solsken han sprider var vi än kommer tar liksom överhanden. Han är guld hela han.

I alla fall gick allt bra och vi fick lagt på en träning som jag redan älskar och är van vid, nämligen balansbollsträning. WOW säger jag bara, tänk, klick klick sa det i mitt lilla huvud, var det Därför... jag under alla år pysslat med detta? Synkroniciteten vet ju tydligen inga gränser, haha, slumpen, släng dig i väggen.

Vi fick med oss hem en specifik övning och resten kan jag bygga på själv efter hand. Balansbollen kan jag ju i sömnen. *Lycka*


Första övningen är att Hugo ska ligga på mage på bollen medan man metodiskt för honom millimeter för millimeter åt sidorna, fram och tillbaka. Allt för att träna upp bålstabiliteten, de små stabiliserande musklerna som ska komma att bära de stora muskelgrupperna.

Det är även dax för Hugo att sitta själv så att vi ska intensifiera träningen där, även det kan vi nu göra med balansboll.


Jag körde hem från Hab lite i ett rosa lyckorus... att tala med människor som talar ens eget språk är för mig guld värt. När det då handlar om ens egen lilla guldklimp är det ännu bättre.

Logopeden berömde också Hugo för hans fina sätt att använda mun och tunga, ja, talövningarna har verkligen gett resultat och snart ska vi komplettera det vi själva gjort med den metod som brukligt används, mer om detta i ett annat, kommande inlägg.

Glad mamma jag och nöjd pojke, med aktiverade lyckorushormoner har inte sovit ett skvatt i natt, han har snurrat, busat, ormat sig och testat alla nyupptäckta små muskler, typ hela natten.

Jippie.

Glad Lördag alla !!