Torsdag, högt och lågt.

Hugodag. En gång varje vecka har vi social träning. Oftast infaller det med mina ärenden så som idag.
5 olika parkeringsplatser. 5 olika byggnader. Trapphus människor hissar 
Möten. Artiga fraser. Väntan. Irritation. Oro. Bus.

Allt för att bygga en viktig grund för framtiden. Och allt är en färskvara så det gäller att uppdatera sig frekvent.

Idag hos polisen krävde han glass så som han fick förra gången. Han krävde att få ta en bild och han blev inte alls imponerad av sitt pass men kände igen sig själv på bilden och tecknade "Hugo"
Det var samma tjej i luckan som sist. "Vi seeees" sa Hugo när vi gick.

Nu är det tandläkardags. Hugo är väl hemma här hos specialisterna i stan. 

Det är HANS väntrum. Ingen annan tycks bry sig så då får det vara så. Jag kränkte honom dock med att föreslå toabesök när vi kom fram. Jag menar, hallå. Det brukar vara det sista vi gör här. Inte det fösta. Nu var råget klippt. 

Precis då kom Hugos favvotandis och stämningen lättade.

Inte lätt att bli stor kille. Inte lätt med nya rutiner och verkligen inte lätt att bli av med sin napp.

 Istället får han en tuggis med ytterdelen av nappen kvar sen jag klippt av snuttdelen. Tandis krav idag.
Hugo har alltid varit lätt att lägga men ikväll blev det många tårar


 😥

Sjukgymnastik och Logopedi

Hugos första möte med Sjukgymnast och Logoped tog plats igår den 9:e December 2011.

Jag var inte nervös på ett negativt sätt, men lite lätt stressad över vad jag kunde gjort fel eller bättre för att förbättra livskvaliteten för Hugo.

Både Sjukgymnasten och Logopeden gav Hugo massor av beröm så det var inte så mycket att vara nervös över. Glädjen över Hugo och allt solsken han sprider var vi än kommer tar liksom överhanden. Han är guld hela han.

I alla fall gick allt bra och vi fick lagt på en träning som jag redan älskar och är van vid, nämligen balansbollsträning. WOW säger jag bara, tänk, klick klick sa det i mitt lilla huvud, var det Därför... jag under alla år pysslat med detta? Synkroniciteten vet ju tydligen inga gränser, haha, slumpen, släng dig i väggen.

Vi fick med oss hem en specifik övning och resten kan jag bygga på själv efter hand. Balansbollen kan jag ju i sömnen. *Lycka*


Första övningen är att Hugo ska ligga på mage på bollen medan man metodiskt för honom millimeter för millimeter åt sidorna, fram och tillbaka. Allt för att träna upp bålstabiliteten, de små stabiliserande musklerna som ska komma att bära de stora muskelgrupperna.

Det är även dax för Hugo att sitta själv så att vi ska intensifiera träningen där, även det kan vi nu göra med balansboll.


Jag körde hem från Hab lite i ett rosa lyckorus... att tala med människor som talar ens eget språk är för mig guld värt. När det då handlar om ens egen lilla guldklimp är det ännu bättre.

Logopeden berömde också Hugo för hans fina sätt att använda mun och tunga, ja, talövningarna har verkligen gett resultat och snart ska vi komplettera det vi själva gjort med den metod som brukligt används, mer om detta i ett annat, kommande inlägg.

Glad mamma jag och nöjd pojke, med aktiverade lyckorushormoner har inte sovit ett skvatt i natt, han har snurrat, busat, ormat sig och testat alla nyupptäckta små muskler, typ hela natten.

Jippie.

Glad Lördag alla !!