Torsdag, högt och lågt.

Hugodag. En gång varje vecka har vi social träning. Oftast infaller det med mina ärenden så som idag.
5 olika parkeringsplatser. 5 olika byggnader. Trapphus människor hissar 
Möten. Artiga fraser. Väntan. Irritation. Oro. Bus.

Allt för att bygga en viktig grund för framtiden. Och allt är en färskvara så det gäller att uppdatera sig frekvent.

Idag hos polisen krävde han glass så som han fick förra gången. Han krävde att få ta en bild och han blev inte alls imponerad av sitt pass men kände igen sig själv på bilden och tecknade "Hugo"
Det var samma tjej i luckan som sist. "Vi seeees" sa Hugo när vi gick.

Nu är det tandläkardags. Hugo är väl hemma här hos specialisterna i stan. 

Det är HANS väntrum. Ingen annan tycks bry sig så då får det vara så. Jag kränkte honom dock med att föreslå toabesök när vi kom fram. Jag menar, hallå. Det brukar vara det sista vi gör här. Inte det fösta. Nu var råget klippt. 

Precis då kom Hugos favvotandis och stämningen lättade.

Inte lätt att bli stor kille. Inte lätt med nya rutiner och verkligen inte lätt att bli av med sin napp.

 Istället får han en tuggis med ytterdelen av nappen kvar sen jag klippt av snuttdelen. Tandis krav idag.
Hugo har alltid varit lätt att lägga men ikväll blev det många tårar


 😥

Hugodagen.

Tända ljus. Sovande barn. Hugos Dag har passerat.

Det är förvisso Hugos dag varje dag. I alla fall för mig.

Ett brev i min hand påpekar att ett faderskapstest måste göras. Jag mår illa. Hur kan man förneka sitt eget barn? Hur ont gör det i sitt eget hjärta då? I alla fall när man innerst inne vet? Jag vet. Att du vet.

Det har varit en jobbig dag för Hugo. Han får kindtänder samtidigt som framtänderna. Han har ont, är snuvig och har svårt att äta. Gnällig såklart. Och samtidigt den solstråle som vi lärt känna.

Hugos namnsdag. Den första. Av många.

Tack för idag. på alla vis.