Leka mamma där!

 

Förbluffad tittar jag upp från kaffekoppen.

 

"Leka, mamma, där" upprepar han. Och pekar in mot lekrummet. Jag släpper ner honom och han kryper in på rummet, vänder sig om och väntar tålmodigt på sin mamma, som fortfarande är lite i chock efter den sagda meningen.

 

 

Livets mirakel.. han pratar!!!!!!!

 

/Carola

Sova gott

Tänk vad en sovpåse kan göra. Jag köpte en på IKEA förra veckan och våra sovtimmar har fördubblats.

 

Tänk att det ger en sådan trygghet!

 

Jag lärde mig i Tyskland att barnen ska sova utan byxor i dessa, så att känslan från livmodern ska uppstå.

 

Underbart med fler sovtimmar!! Och en gladare Hugo dagtid såklart.

 

 

/Carola



Liv, leva, livat.

Ju fler gånger jag räddar Hugo från att dö desto mer känslig blir jag. Ett tag trodde jag att det var luttrad jag skulle bli. Inte bry mig så mycket. Rädda honom tillbaka till livet medan jag gjorde ärtsoppa och tömde tvättmaskinen.

Tvärtom blir jag mer medveten om vikten av liv. Ditt och mitt också. Och ödmjuk över att ha kraften att om igen bestämma att nehejdu, din lille snorvalp, än är det inte dags.

Tuff natt, Astma från helvetet, envis pojk och envis mamma. Nu en lång natt senare firar vi livet med en kopp kaffe och en skål gröt. Allt är som vanligt, livet har åter uppgraderats.

/Carola

Lab idag

Hugo brukar hjälpa mig med diskmaskinen. Fast han får inte. Men gör det ändå. Detta är en av de grejer där han vinner. Hel tiden. Och jag tillåter det. Köksregionen är verkligen hans. Hans ögon glittrar bara han hör knappens ljud ifrån diskmaskinen.

Så, med något för lågt motstånd tillåter jag honom ändå, efter att ha rensat bort de vassaste grejerna får han härja med sina leksaker. In i maskinen, ut från maskinen. Om och om igen.

Idag är det provtagning. Igen. Sist gjorde faderskapet det och i rättvisans namn ska det då vara min tur idag. Att om igen se någon ta blod. En massa blod från Plutten. Bara jag skriver det får jag svindel. Jag har seriösa problem med detta. Men, whattodo.

Ystad nästa!

/Carola

Say what?

 

Morgongröten blev hastigt utbytt mot en styck smörgås med Carlshamns mjölkfria smör, ett päron och lite blåbärssoppa.

 

Hugos förvåning kunde vi ej ta miste på.

 

Say what?

 

Hur kunde vi nu inbilla oss att detta skulle ske?

 

Efter tre krokodiltårar lite våld (från honom) och några ulkningar så var faktiskt halva mackan nere och nästan hela päronet OCH. Han hade druckit flera klunkar blåbärssoppa utan att få det i lungorna.

 

Halleluja!

 

 

Efter lite sång och klapplekar så var nästan hela mackan nere.

 

Håll tummarna håll tummarna håll tummarna... att han inte kräker upp detta...

 

För då skulle (Ja jag fantiserar vilt) vi kanske... kunna få honom att äta sin egen morgonmacka!!

 

Hur WOW skulle inte det vara då...

 

 

Jag kan avslöja at tricket för att få ner dom sista bitarna var lite, lite honung.. men det får det var värt.

 

 

Phu. Rond 1. 1-0 till livet.

 

/Carola



Hinderbanan röjs.

 

Det gäller att ha en plan. Att bara sätta honom på golvet med leksakslådorna på plats är inte rätt melodi. Då sitter han där. Ganska apatisk tills han med tecken beordrar mig att komma ner på golvet och underhålla honom.

 

Om jag däremot har placerat ut lite grejer här och där, då väcks det en nyfikenhet i honom och han börjar röja hinderbanan. Han bygger, han ställer i ordning, han lägger på plats och han organiserar.

 

Hans förmåga att bygga på höjd och att sätta saker i varandra är för mig förbluffande. Gör mig stolt.

 

Titta bara här, där jag lämnade grejerna bland andra grejer på golvet. När jag återkom stod det att finna i denna ordningen. Amazing :-D

 



 

Tyvärr har vi stora problem med kräkningar igen. Under en längre tid har vi sluppit detta. Nexium har gjort sin verkan och magen har hållt sig lugn. Efter en dryg vecka med polenta och majsmjöl fungerar inte det heller längre. Det står som kaskader, spyorna rakt upp igen om han får det att äta.

 

Det känns som om vi gjort allt. Bara kamera ner i magen kvar? Jag bävar för detta.

 

Detta är ett av samtalen idag. Det andra är det avgörande samtalet om VAR vi äntligen ska få en barnomsorgsplats.

 

 

Igår fortsatte projektet "Byta sovrum och montera säng"

Sammanfattningsvis behövde jag en ny säng. Den jag har är för hög för Hugo och när han trillar ner slår han sig riktigt illa.

 

Alltså, investering i en LÅG nästan "Ändanertillgolvet" - säng blev det. Detta var sannerligen inte inräknat i månadens budget, men vilka val har jag? Jo, jag kan sova på madrassen på golvet. Helt sant.

Byta rum med Edith ingår också i detta projekt. Så. Nu har jag, dels hämtat ny säng i Lund. Burit in den. Monterat ihop f*nskapet, slösat 129:- extra på en fondvägg bakom sängen FÖR MIN skull, börjat packa ihop Ediths alla grejer från sitt rum *suck* (Dags att rensa)

 

Och, fått upp tapeten o satt sängen på plats. Den timmen som Hugo sov igår, ja då hann jag massor vill jag lova.

 

Edith kommer inte till dagis. Varken igår eller idag kan jag köra. Hugo kräker så mycket att jag inte kan köra med honom i bilen. Trist men sant. Vilket innebär att jag har en lillgammal snacksalig 4 - årig dam hemma.

 

Samtidigt som jag håller på att starta upp min cateringverksamhet. Hålla liv i och planerar hela årets kursverksamhet. Planerar och försöker städa tvätta möblera om.

 

På tal om hinderbana.

 

Och. Ja just det. Jag fick höra att jag är martyr och bara försöker skapa mig en image.

 

Vad svarar man på det?

 

Välkommen att vandra med mig i min hinderbana?

 

Nåväl.

 

Ny dag, nya tag.

 

/Carola



 

Glad o lång!

 

Inte nog med att snorvalpen har börjat gå utmed möbler, han når numera allt i fönsterkarmen...

Lycklig stolt och högt skrikande av glädje började han skrapa med naglarna på blomkrukorna..

 

Så precis när jag trodde att det var tapetsera, som var dagens utmaning, fick jag liksom för mig att det skulle kunna vara "Rädda allt som räddas kan" i alla fönsterkarmar istället, som blir dagens prio.

 

Idag går vi in i 12:e veckan utan barnomsorg. Det känns. I varje cell.

 

Samtal till en av förskolecheferna gav inte mycket mer hopp men ett socialt samtal med en trevlig röst i alla fall. Jag är glad för det lilla som ni hör *s*

 

Dags att rädda krukorna.

 

/Carola