Down is Mostly UP

Här är vi, familjen som berikats med en underbar gåva. En son och lillebror med Downs Syndrom. På denna bloggen kan du läsa om allt från första början och hur vårt liv är idag.
Numera är det mest alldagliga skitviktiga grejer.
Jag som skriver heter Carola, jag är skyldig till alla barnen och är mäkta stolt över dom :-) Välkommen att ta del av vår vardag!

fredag 30 december 2011

Utrotningshotad



Vet ni att barn som Hugo...

Är utrotningshotade.

Får vi som många vill, legalisera och neutralisera utrotandet på barn med en extra kromosom kommer det i framtiden inte finnas barn som Hugo.

Gott Nytt År!

lördag 17 december 2011

Artikulerad Join Up


Hej säger Hugo, numera 7 månader ung.

Mamma hittar på en massa grejer med mig, senast i raden har hon börjat härma mig.

Knasigt va?

Läs mer Här

fredag 9 december 2011

Sjukgymnastik och Logopedi


Hugos första möte med Sjukgymnast och Logoped tog plats igår den 9:e December 2011.

Jag var inte nervös på ett negativt sätt, men lite lätt stressad över vad jag kunde gjort fel eller bättre för att förbättra livskvaliteten för Hugo.

Både Sjukgymnasten och Logopeden gav Hugo massor av beröm så det var inte så mycket att vara nervös över. Glädjen över Hugo och allt solsken han sprider var vi än kommer tar liksom överhanden. Han är guld hela han.

I alla fall gick allt bra och vi fick lagt på en träning som jag redan älskar och är van vid, nämligen balansbollsträning. WOW säger jag bara, tänk, klick klick sa det i mitt lilla huvud, var det Därför... jag under alla år pysslat med detta? Synkroniciteten vet ju tydligen inga gränser, haha, slumpen, släng dig i väggen.

Vi fick med oss hem en specifik övning och resten kan jag bygga på själv efter hand. Balansbollen kan jag ju i sömnen. *Lycka*


Första övningen är att Hugo ska ligga på mage på bollen medan man metodiskt för honom millimeter för millimeter åt sidorna, fram och tillbaka. Allt för att träna upp bålstabiliteten, de små stabiliserande musklerna som ska komma att bära de stora muskelgrupperna.

Det är även dax för Hugo att sitta själv så att vi ska intensifiera träningen där, även det kan vi nu göra med balansboll.


Jag körde hem från Hab lite i ett rosa lyckorus... att tala med människor som talar ens eget språk är för mig guld värt. När det då handlar om ens egen lilla guldklimp är det ännu bättre.

Logopeden berömde också Hugo för hans fina sätt att använda mun och tunga, ja, talövningarna har verkligen gett resultat och snart ska vi komplettera det vi själva gjort med den metod som brukligt används, mer om detta i ett annat, kommande inlägg.

Glad mamma jag och nöjd pojke, med aktiverade lyckorushormoner har inte sovit ett skvatt i natt, han har snurrat, busat, ormat sig och testat alla nyupptäckta små muskler, typ hela natten.

Jippie.

Glad Lördag alla !!