tisdag 19 december 2017

Tisdag. Plopp.


Tisdag.

Och hör på detta. Vi är i veckan där jag ej har barnen. Vilket innebär, eller ja, skulle kunna innebära att jag idag, denna dag, kunde vilat min kropp. Kanske julshoppat lite. Legat i mitt SPAbad med en fet Whisky tills huden kryllade sig, sovit på soffan mitt på dagen, varit på fotvård eller varför inte gjort INGENTING.

Men nej nej nej.

Gissa vem som ligger i min soffa.

En sjuk och snörvlande GulleEdith och en obstinat "Kan själv" - Yngling.

För pappan "Måste ju jobba"

Så den där veckan där jag återhämtar mig, eller vilken? Va?

Nu är det ju så att "Ha barnen" är ju en lyxig bonus som jag är varmt medveten om att jag kan skratta mig lycklig över, tro inget annat. Men i nuet hade jag gärna vilat. I vissa perioder är det bara så.

Varannan vecka brukar vårt hem vara oklanderligt. Utan smutstvätt. Fluffiga kuddar i soffan, ja det frasar nästan när man sätter sig. Ren diskbänk. Ja jag hörde hur du tog ett djupt drömmande andetag nu, för visst är det så? Åsynen av en ren diskbänk gör en lite upphetsad.

Idag fick jag en lysande idé. Låt mig ringa sjukhuset för att boka kontroll av Hugos öron, tänkte jag. Bäst att vara ute i god tid och jag upplever att han hör sämre igen.

Några timmar senare är både undersökning och hörselprov genomfört. med tråkigt resultat och besked, det ser inte bra ut. Rören har lossnat och ny op. ska göras inom en månad.

Ni läste i början av dagens inlägg att detta var min SPAdag va?

När vi ändå skulle köra in på sjukan passade jag på att ta Maxi också på vägen. Jomensåatt.

In och där var ganska ok. Jag tryckte ner sonen i vagnen och med detta fick han nöja sig. Rätt kö och allt. Väl ute med alla kassar skulle jag ha ut ungen ur sitsen. Med sina vinterkängor på satt han lika säkert som på sjöbotten med betongboja. Jag försökte några gånger med höger arm o honom. Lyft, lirka och dra lite snett. Bästa receptet för det mesta.

Lyft, lirka och dra lite snett. Inget resultat.

Jag har en skadad axel således funkar bara den ena således är jag svag.

(Vet ni hur många människor som handlar på Maxi i juletider? Vet ni hur många som går förbi en och tar eller ställer tillbaka sin vagn? Vet ni hur många av dessa som är föräldrar själva?

Lyft, lirka och dra lite snett. Inget resultat. Folk började putta undan mig (!) Köra på mig och tränga sig.

Lyft, lirka och dra lite snett. Förbannad unge och ont så in i helvete i axeln med tårar i ögonen tog jag ett Hulkatag och lyfte ur honom.

Plopp. Han var ute. Härlig symbolik.

Hos läkaren gick det ju förvisso bra. Idag stängde Hugo inte ner hela sjukhusets datorsystem. Det är så pinsamt när detta sker. Och jobbigt.

Idag blåste han bara bubblor rakt i ansiktet på läkaren som luttrat uppmuntrade honom till fortsatt lek. Allt gott. Inget spott. Ingen EEEEEeeeeeemmmmmmiiiillll Inga ticks.

Hörselundersökningen gick strålande. Han hörde inte ett skit.

Sen skulle vi hem. Det skulle inte Hugo.

Smart som jag är hade jag handlat Budapestbakelser i förväg och visat honom. O ja, jag mutar mitt barn.

Vill du ta Tåååårta? Kvittrade jag. Första spottloskan hamnade på kinden.

Hugo satt i foajen på Centralsjukhuset i Kristianstad och såg du en mamma där vars son satt i bekväm lotusställning och mediterade/spottade på förbipasserande idag så var det bara vi.

Lite Tååååårta Hugo?

Nope. Nix. Nej.

Plötsligt såg han en rullstol. Ögonen lyste och hela han liksom sken upp. Hade jag sagt Ruuuullllstooool Hugo? I den sekunden hade han sagt jaaaa!

Han tyckte alltså att jag skulle tippa ut gubben som satt i den och frakta honom till bilen i detta vrålåk. Jag höll inte med och min axel hade börja prata med höga bokstäver. GE ER FÖR FAN JAG VILL HEM sa den.

Så jag tog tag i min son och väste, "ska du ha en enda julklapp ser du till och pallra dig till bilen NU" i sämsta LAB - anda.

Och Plopp! Förtrollningen var bruten, benen hans fungerade igen och snart satt vi i bilen.

Just nu dricker jag en kopp kaffe. Så länge bakelserna räcker kommer här att vara lugnt och tyst.

Carola




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar