Down is Mostly UP

Här är vi, familjen som berikats med en underbar gåva. En son och lillebror med Downs syndrom. På denna bloggen kan du läsa om allt från första början. Numera är det mest alldagliga skitviktiga grejer blandat med asgarv sorg och skrik på hjälp. Jag som skriver heter Carola. Jag är skyldig till alla barnen och är mäkta stolt över dom :-) Välkommen att ta del av vår vardag! Året är 2016 och Hugo blir 5 år.

söndag 6 november 2011

Första Ordet.

Noterar Hugos första Ord.

"Amamam" Blev efter någon vecka "Mamma" en gång, men det ord som verkligen har fastnat, som han bubblar ur sig mest hela tiden, är "Boa" "Moa" Moooooooa "Boooooa"

Storasyster, 13 år heter Moa.

Jag erkänner mig besegrad.


Han sa det ett par gånger i helgen, men i morse (Nåja, mitt i natten klockan 4 för vissa) upprepade han det flera gånger och vände sig för att hitta sin syster. Ingen Moa i sikte, då intensifierades upprepandet till ett endaste långt  "Boooooooooooooooooooooooooooaaaaaaaaaaaa"


Moa har varit den av mina barn som talat först, som format ord först av allihop, 6 månader och 1 vecka ung sa hon "Hund" och pekade på en häst. Sen sa hon "Pappa". Ingen lojalitet där inte. Jag hade ju i alla fall bytt en och en annan blöja på henne! Skitunge!


Hugo är 6 månader om en vecka så han leder då ligan, som under 6 månadersvalp.





Hugo älskar talövningarna. Jag vill tro att de gjort skillnad.

Så nu landar vi då i vetskapen om att antingen är Hugo en briljant verbal förmåga eller så är jag helt enkelt en tjatig jäkel.


/Carola

2 kommentarer:

  1. Nog ser man att han säger Moooaaa. Hur tydligt som helst <3

    SvaraRadera
  2. Glömde skriva att det var jag som läppläser Helena A-N

    SvaraRadera