Down is Mostly UP

Här är vi, familjen som berikats med en underbar gåva. En son och lillebror med Downs syndrom. På denna bloggen kan du läsa om allt från första början. Numera är det mest alldagliga skitviktiga grejer blandat med asgarv sorg och skrik på hjälp. Jag som skriver heter Carola. Jag är skyldig till alla barnen och är mäkta stolt över dom :-) Välkommen att ta del av vår vardag! Året är 2016 och Hugo blir 5 år.

torsdag 3 november 2011

Hugodagen.


Tända ljus. Sovande barn. Hugos Dag har passerat.

Det är förvisso Hugos dag varje dag. I alla fall för mig.

Ett brev i min hand påpekar att ett faderskapstest måste göras. Jag mår illa. Hur kan man förneka sitt eget barn? Hur ont gör det i sitt eget hjärta då? I alla fall när man innerst inne vet? Jag vet. Att du vet.

Det har varit en jobbig dag för Hugo. Han får kindtänder samtidigt som framtänderna. Han har ont, är snuvig och har svårt att äta. Gnällig såklart. Och samtidigt den solstråle som vi lärt känna.

Hugos namnsdag. Den första. Av många.

Tack för idag. på alla vis.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar