Down is Mostly UP

Här är vi, familjen som berikats med en underbar gåva. En son och lillebror med Downs syndrom. På denna bloggen kan du läsa om allt från första början. Numera är det mest alldagliga skitviktiga grejer blandat med asgarv sorg och skrik på hjälp. Jag som skriver heter Carola. Jag är skyldig till alla barnen och är mäkta stolt över dom :-) Välkommen att ta del av vår vardag! Året är 2016 och Hugo blir 5 år.

måndag 21 januari 2013

Glad o lång!

 
Inte nog med att snorvalpen har börjat gå utmed möbler, han når numera allt i fönsterkarmen...
Lycklig stolt och högt skrikande av glädje började han skrapa med naglarna på blomkrukorna..
 
Så precis när jag trodde att det var tapetsera, som var dagens utmaning, fick jag liksom för mig att det skulle kunna vara "Rädda allt som räddas kan" i alla fönsterkarmar istället, som blir dagens prio.
 
Idag går vi in i 12:e veckan utan barnomsorg. Det känns. I varje cell.
 
Samtal till en av förskolecheferna gav inte mycket mer hopp men ett socialt samtal med en trevlig röst i alla fall. Jag är glad för det lilla som ni hör *s*
 
Dags att rädda krukorna.
 
/Carola
 
 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar