Down is Mostly UP

Här är vi, familjen som berikats med en underbar gåva. En son och lillebror med Downs syndrom. På denna bloggen kan du läsa om allt från första början. Numera är det mest alldagliga skitviktiga grejer blandat med asgarv sorg och skrik på hjälp. Jag som skriver heter Carola. Jag är skyldig till alla barnen och är mäkta stolt över dom :-) Välkommen att ta del av vår vardag! Året är 2016 och Hugo blir 5 år.

tisdag 22 januari 2013

Say what?

 
Morgongröten blev hastigt utbytt mot en styck smörgås med Carlshamns mjölkfria smör, ett päron och lite blåbärssoppa.
 
Hugos förvåning kunde vi ej ta miste på.
 
Say what?
 
Hur kunde vi nu inbilla oss att detta skulle ske?
 
Efter tre krokodiltårar lite våld (från honom) och några ulkningar så var faktiskt halva mackan nere och nästan hela päronet OCH. Han hade druckit flera klunkar blåbärssoppa utan att få det i lungorna.
 
Halleluja!
 
 
Efter lite sång och klapplekar så var nästan hela mackan nere.
 
Håll tummarna håll tummarna håll tummarna... att han inte kräker upp detta...
 
För då skulle (Ja jag fantiserar vilt) vi kanske... kunna få honom att äta sin egen morgonmacka!!
 
Hur WOW skulle inte det vara då...
 
 
Jag kan avslöja at tricket för att få ner dom sista bitarna var lite, lite honung.. men det får det var värt.
 
 
Phu. Rond 1. 1-0 till livet.
 
/Carola


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar