Down is Mostly UP

Här är vi, familjen som berikats med en underbar gåva. En son och lillebror med Downs syndrom. På denna bloggen kan du läsa om allt från första början. Numera är det mest alldagliga skitviktiga grejer blandat med asgarv sorg och skrik på hjälp. Jag som skriver heter Carola. Jag är skyldig till alla barnen och är mäkta stolt över dom :-) Välkommen att ta del av vår vardag! Året är 2016 och Hugo blir 5 år.

måndag 21 januari 2013

Hinderbanan röjs.

 
Det gäller att ha en plan. Att bara sätta honom på golvet med leksakslådorna på plats är inte rätt melodi. Då sitter han där. Ganska apatisk tills han med tecken beordrar mig att komma ner på golvet och underhålla honom.
 
Om jag däremot har placerat ut lite grejer här och där, då väcks det en nyfikenhet i honom och han börjar röja hinderbanan. Han bygger, han ställer i ordning, han lägger på plats och han organiserar.
 
Hans förmåga att bygga på höjd och att sätta saker i varandra är för mig förbluffande. Gör mig stolt.
 
Titta bara här, där jag lämnade grejerna bland andra grejer på golvet. När jag återkom stod det att finna i denna ordningen. Amazing :-D
 

 
Tyvärr har vi stora problem med kräkningar igen. Under en längre tid har vi sluppit detta. Nexium har gjort sin verkan och magen har hållt sig lugn. Efter en dryg vecka med polenta och majsmjöl fungerar inte det heller längre. Det står som kaskader, spyorna rakt upp igen om han får det att äta.
 
Det känns som om vi gjort allt. Bara kamera ner i magen kvar? Jag bävar för detta.
 
Detta är ett av samtalen idag. Det andra är det avgörande samtalet om VAR vi äntligen ska få en barnomsorgsplats.
 
 
Igår fortsatte projektet "Byta sovrum och montera säng"

Sammanfattningsvis behövde jag en ny säng. Den jag har är för hög för Hugo och när han trillar ner slår han sig riktigt illa.
 
Alltså, investering i en LÅG nästan "Ändanertillgolvet" - säng blev det. Detta var sannerligen inte inräknat i månadens budget, men vilka val har jag? Jo, jag kan sova på madrassen på golvet. Helt sant.
Byta rum med Edith ingår också i detta projekt. Så. Nu har jag, dels hämtat ny säng i Lund. Burit in den. Monterat ihop f*nskapet, slösat 129:- extra på en fondvägg bakom sängen FÖR MIN skull, börjat packa ihop Ediths alla grejer från sitt rum *suck* (Dags att rensa)
 
Och, fått upp tapeten o satt sängen på plats. Den timmen som Hugo sov igår, ja då hann jag massor vill jag lova.
 
Edith kommer inte till dagis. Varken igår eller idag kan jag köra. Hugo kräker så mycket att jag inte kan köra med honom i bilen. Trist men sant. Vilket innebär att jag har en lillgammal snacksalig 4 - årig dam hemma.
 
Samtidigt som jag håller på att starta upp min cateringverksamhet. Hålla liv i och planerar hela årets kursverksamhet. Planerar och försöker städa tvätta möblera om.
 
På tal om hinderbana.
 
Och. Ja just det. Jag fick höra att jag är martyr och bara försöker skapa mig en image.
 
Vad svarar man på det?
 
Välkommen att vandra med mig i min hinderbana?
 
Nåväl.
 
Ny dag, nya tag.
 
/Carola

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar