Down is Mostly UP

Här är vi, familjen som berikats med en underbar gåva. En son och lillebror med Downs Syndrom. På denna bloggen kan du läsa om allt från första början och hur vårt liv är idag.
Numera är det mest alldagliga skitviktiga grejer.
Jag som skriver heter Carola, jag är skyldig till alla barnen och är mäkta stolt över dom :-) Välkommen att ta del av vår vardag!

torsdag 23 maj 2013

Bajs, änglar och pedanteri.

4.44 är inte bara ett nummer som står för "Änglarna leder dig"
 
Det är också en tidpunkt så jag blev väckt i morse. Jag mitt nöt hade somnat med håret utsläppt, vilket jag ju vet resulterar i fascinerad skitunge som försöker DRA av håret i arla morgonstund.
 
Jag provade med tricket "Spel på mobilen" en stund, men utan storasyster Edith som kompanjon är det inte lika kul tycker Hugo så vid halvsex-draget var det bara att snyggt stiga upp.
 
Jag hörde att Hugo var rosslig, det är överlämningsdag idag och egentligen, EGENTLIGEN är detta min LEDIGA helg, där JAG ska få andas i fred, göra precis vad JAG vill, ta ett eller fem glas vin, vända på dygnet gå ut och dansa eller vad fan som helst. Men, Pappan har avsagt sig att ha Hugo när han inte är frisk och om risk för akuten föreligger så, ja, vad göra, det blir att inse, även denna helgen blir en Hugohelg.
 
VEM AVLASTAR MIG????
 
Efter Hugos medicinering sitter han alltid vid spisen och väntar på gröt. Allt måste ske i rätt ordning. Downisar verkar ha en inbyggd kontrollstation där vakthavande larmar per automatik om någon avviker från den vanliga rutten. Då hörs ett alarm från avgrunden eller så får man sig en smäll. En hård smäll.
 
Efter gröten vet Lilleman att han får gå in på sitt lekrum och leka med bilarna. Han vet att han inte får leka med Ediths böcker. Gissa vad han gör.
 
 
Efter detta är det dags för mitt kaffe. Viktig rutin som för det mesta fungerar. Mitt i kaffet någonstans bajsar Hugo. Alltid. Det innebär att jag VET att jag måste avbryta för att byta blöja.
Idag satt jag med rapporteringen till Dagis, till resursen och till pappan. 3 olika utskick som måste göras. Under denna stund blev jag medveten om den oangenäma aromen som smög sig på, men tänkte, ah, va fasiken, jag ska bara skriva klart.
 
Plötsligt blev aromen till en stank och jag anade oråd. Mycket riktigt. När jag reste mig och kikade in på rummet så sitter där en liten herre, spritt språngande naken på underkroppen.
 
Vita mattor. Jo, så jäkla klämkäck är jag så jag tror att det ska fungera på barnens lekrum och döm om min förvåning, inget bajs i sikte.
 
Inte ens en blöja i sikte, än mindre ett par byxor.
 
Jag fiskade upp herrn och placerade honom i badkaret, medan jag gick in i rummet för att leta upp anledningen till stanken, men kunde inte finna den. Endast stanken visade på att ett resultat fanns att finna. Men var?
 

 
 
 
Lycklig parvel fick ett morgonbad.
 

 
Men frågan kvarstod, var finns blöjan?
 
Jag öppnade Ediths byrå på måfå och mycket riktigt. I en låda låg blöjan och i en låda låg byxorna. Snacka om pedant grabb! Jag är innerligt imponerad! 

 
Lite rosslig och trött efter morgonens äventyr...
 
 
Säga vad man vill men han kan verkligen bajsa med stil den där killen!
 
/Carola

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar