Kvar finns minnen, av igår.
Lättnaden är en liten jävel på att göra mig van. Jag vänjer mig lätt vid en frisk Hugo som sover om nätterna och som kan vara på dagis om dagarna.
När symptomen slår till, slås även mina fötter undan. Jag försöker klamra mig fast vid hur det var igår, men måste inse. Han är sjuk. Riktigt sjuk. Igen.
En bakterie har smugit sig in och slagit ut hans mage. Feber, sprutdiarre och oro. Tack för det.
*Andas*
/Carola
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar