lördag 22 oktober 2011

Stora pojken.


Som en blomma vars kronblad öppnas, för varje dag i en harmoni, symfoni av toner varma känslor och ett ökande lavinartat expanderande hjärtchakra vars gräns aldrig kan nås.

Värmen som ultrasnabbt sprider sig från hjärtat ända ut i leendet utöver mitt förstånd. Hur fick jag, ynnesten att älska så?

Dina kloka ögon, ditt sökande av kontakt, dina fingrar som efter otaliga försök äntligen når min näsa, leendet när du sökande flackande med blicken äntligen ser mig, kärlek, att kunna känna det så, en gåva.



/Carola

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar