Down is Mostly UP

Här är vi, familjen som berikats med en underbar gåva. En son och lillebror med Downs syndrom. På denna bloggen kan du läsa om allt från första början. Numera är det mest alldagliga skitviktiga grejer blandat med asgarv sorg och skrik på hjälp. Jag som skriver heter Carola. Jag är skyldig till alla barnen och är mäkta stolt över dom :-) Välkommen att ta del av vår vardag! Året är 2016 och Hugo blir 5 år.

lördag 22 oktober 2011

Stora pojken.


Som en blomma vars kronblad öppnas, för varje dag i en harmoni, symfoni av toner varma känslor och ett ökande lavinartat expanderande hjärtchakra vars gräns aldrig kan nås.

Värmen som ultrasnabbt sprider sig från hjärtat ända ut i leendet utöver mitt förstånd. Hur fick jag, ynnesten att älska så?

Dina kloka ögon, ditt sökande av kontakt, dina fingrar som efter otaliga försök äntligen når min näsa, leendet när du sökande flackande med blicken äntligen ser mig, kärlek, att kunna känna det så, en gåva.



/Carola

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar