Jag när en samhällsbelastning vid min barm.
Inte riktigt kanske. Jag ammar inte. Dock ger jag honom i den mån jag kan, allt jag förmår. Bara genom att födas med DS så blir du en belastning. Jag tänker inte bara på skattepengarna nu kära gott folk. Jag tänker på Egon. Känner ni honom?
"Hade det inte varit bättre med Abort"
"Vill du inte hellre ha ett friskt barn"
"Hur kan du älska honom menar du"
"Skojar du inte när du säger att han är en gåva?"
"Skämtar du? Hade du inte velat byta ut honom?"
Fraser som ovanstående tror jag att jag delar med mångfalden av de föräldrar som berikats med ett DS -barn. Det är ganska spännande måste jag ge uttryck för, att vara på den andra sidan rädslan. Att få uppleva rädslans blankpolerade baksida är en ynnest och nej. Jag skämtar för fan inte. Det är ett barn vi talar om. Hallå?
Reaktioner i omgivningen är något av det mest intressanta. Inte bara bekantas. Närmaste familjemedlemmars reaktioner. Eller helt enkelt avsaknad av reaktioner är också något jag lärt mig att inte fästa någon större vikt vid. Sanning är i alla fall att tystnad gör ont. Det vet jag nu.
Samhällsbelastning i form att ha mage att välja att föda ett barn med Down Syndrom. Jag borde skämmas. Jag borde ha tagit fostervattensprov och jag borde definitivt tagit mitt ansvar mot samhället och barnet, tagit abort och på så vis neutraliserat, raderat denna nu uppkomna situation som samhället runt mig bitvis har mycket svårt att hantera.
För att inte tala om min glädje över barnet. Hur vågar jag rubba på andras föreställningar? Glad över ett sjukt barn (Down syndrom ses generellt som en sjukdom)
Ja hur vågar jag. Jag gissar att jag är en modig jäkel.
Faderskapstest måste såklart utföras. För vem vill vara skyldig till samhällsbelastning?
Valet att genomföra en graviditet ligger till syvende och sist hos kvinnan. Detta kan ses som Egoism.
Det är helt ok. Det också.
/Carola
Det är så sorgligt och hemskt att människor ens kan koppla ihop barn och ordet "samhällsbelastning". Sorgligt och hemskt att människor kan vara så hårda, känslokalla och så hjärtlösa.
SvaraRaderaVåra barn är vårt liv. Hela meningen med vårt liv. De har valt oss av en speciell anledning och jag är så lycklig att mina barn har valt just MIG.
Underbara Hugo har valt just DIG. Han har så mycket att ge, och han har en mamma med öppet sinne och varmt hjärta. Men det visste han ju redan INNAN han kom hit :).
Lycka till med allt.
Håller verkligen med föregående talare. Hugo har valt att hamna där han skall vara. Hos någon som älskar honom villkorslöst. Jag har sett honom live 2 ggr och hållt honom i min famn och han har redan en bit av mitt hjärta.
SvaraRaderaHugo är unik <3
SvaraRaderaHan kom till dig för att det är precis så det ska vara.
Han kom till vår värld som den unika ljusarbetare han ÄR.
Alla kan inte ge honom den bästa av alla världar för att utveckla det han är här för att göra.
Det krävs en kärleksfull, vis, ljusvarelse som du <3 Den unika Kvinna/mor/själ som bara du kan vara Carola <3 .
Vad andra måhända tycka tänka och känna är deras skola.
Och det är som du alltid säger -Helt OK det med.
Mitt hjärta brister ut i kärlekens dans då jag ser in i hans vackra själs ögon, vilken storhet han ÄR.
För mig är det en sorg i mitt hjärta att din beskrivning av verkligheten tagen ur din vardag är just.....verklig.
Skulle helst vilja stoppa tummarna i öronen och fingrarna för ögonen för att
inte höra
inte se, inte tro att det är så illa.
Men jag *vet* att din verklighet är sann som det skrivna ordet är.
Och jag *vet* att allt är precis som det ska.
Alla går unika skolor och den som slänger sig med sådana kommentarer du beskriver här ovan har en lång väg att gå.
Du, min fina vän behöver bara vara just det du är bäst på i rent kärleksljus <3 och det är du älskad för, vackra kvinna, mor och lysande själ.
All min kärlek till er.
Biggan <3
Hur kan man säga så till någon om ens barn?? Hur kan man ens tänka att man skulle vilja byta ut sitt barn? Man vet ingenting om livet, vad som händer med de sina, vad vi stöter på. Skulle man tänka så om man visste det innan, att man skulle vilja bytt? Klart att man känner att barnet är en gåva? Jag vet inte om jag blir mest upprörd eller förvånad...
SvaraRaderaDin lille son är en gåva,helt klart. Du är utvald och mycket speciell.Få förunnat att få ett sådant barn. Jag gratulerar dig av hela mitt hjärta. Jag har haft förmånen att få arbeta med barn och ungdomar med D.S,det har varit det mest underbara jag arbetat med.
SvaraRadera