Utredningar

Hur man känner sig som förälder är naturligtvis väldigt individuellt. När läkaren bänder och bräcker i den lilla kroppen 2 veckor ung, för att ultraljuda hjärna, inre organ, hjärta etc. Så finns det nog inte tillräckligt med ord för att beskriva vanmakten.

Hur det skulle kännas att invänta operation och att behöva stå ut med ångesten över allt som kommer över en då?  Ja, då vet jag att vi är lyckligt lottade över att endast ha de utredningarna på agendan som vi haft.


På samma gång som man vill beskriva hur det känns och få lov att andas varenda stavelse för att alla ni andra ska förstå hur jävla ont det gör i hjärta och själ när ens barn utsätts för alla dessa otaliga undersökningar, på samma gång, vill man bara blunda, knyta an till sitt eget inre, krypa ihop i fosterställning och gråta sin egna stilla gråt. Ifred.

Hugo är så gott som färdigutredd.

Det enda som är kvar egentligen är hans öron och hörsel. Den utökade hörselutredningen gav inga svar. Det är som det sagts två gånger tidigare, "omöjligt" att undersöka honom.

Att han hör vet vi och att han hör ganska bra vet vi också, men hur mycket eller lite, det vet vi inte.

Ny kallelse, denna gången till Lund ska förhoppningsvis avgöra alla spekulationer.

/Carola